Hjärtat som en gång var helt,
har krossats - på grund av dig.

Mascara tårarna har ändrats,
till tårar av blod -Röda tårar rinner över mina kinder.

Ögonen som en gång glittrade,
har slutat glänsa - Alla dessa tårar som rinner.

Det äkta leendet jag en gång hade,
det har blivit en falsk mask - Du fick mig att sluta le.

Halsen som aldrig var hes,
som är hes varje natt -Skriker vid minnerna på dig.

Och du säger att jag klarar mig utan dig?
Så fel så fel.. kom tillbaka . Snälla ! <3

Vad vore världen utan motgångar?
Vad skulle ögon vara utan tårar?
Vad vore armar utan blod?
Vad vore månen utan himlen?
Vad skulle livet vara utan döden?
Vad vore jag utan marsvinen? <3

/Wizy

flickan ligger i sin säng om nätterna,
och stirrar upp i taket å tårarna rinner,
flickan slagen och tagen av sin far .

flickan somnade till sist och då var kudden dygnsur
nästa dag..
hon gick upp och gick till skolan,
där blev hon som vanligt plågad.
Mobbad å utfryst yeye, hon var van
att bli räknad som en svan.

Flickan gick till en bro där ställde hn sig på kanten,
och kastade sig ut, men det flickan itne fattade
var hur många som log när hon dog,
hon hade ju bara ovänner iallafall.

Egen Kommentar:
Dikten var en av de första jag skrev när jag var helt ny på skrivfronten i stort sätt, och stavfelen brydde jag mig inte om att rätta då jag bara kommer skriva om allt isf. Skrivet 2006-2007.

När stjärnorna tindrar ska ni minnas wizy

Och när månen speglar sig i vattnet

När solen står högst på himlen

Och ingenting kan vara finare

Vet du att

Hans spegelbild är finare än den vackraste måne

Hans leende är finare än solen dne finaste dagen

Och ingenting, absolut ingenting, kan vara finare

När du står där på bryggan och kikar ut över havet

När du står där full med sorg

Blicka upp mot himlen

Alla tusentals stjärnor du ser

Kolla på dem och kom ihåg Wizy

Glädjen fyller lungorna

Tar ett djupt andetag
Har kämpat mig upp
Hämtat min luft

Hoppar över sorgen
För den existerar inte

Just nu är det bara lyckan och jag
Hand i hand

Och jag vill inte falla ner i mörkret igen
Det tog en evighet men nu kan jag le
Åtminstone nu
Åtminstone för stunden
Och just nu är det de enda som betyder
någonting i mina ögon

Jag kommer aldrig kunna skriva som jag skrev då
Kommer aldrig fånga läsarnas blick
Få deras ögon att tåras av en gripande djup text
Kommer inte hitta en rad som fängslar läsarna
Och får dom andlösa

Precis som förr

Jag
har
tappat
det

Fan, vill sudda allting jag skrivit
För jag skäms över det
Över dessa skit raderna

jag
har
tappat
det

- Mvh Poesins drottning
Som inte längre förtjänar den guldiga kronan

I början var det bara på skoj
Jag skrev för att få ner tankar och funderingar
Sedan blev det en stor del av mitt liv
Varje verk jag skrev fick kommentarer
Ingen verkade tycka jag skrev dåligt
Fick höra flera månader att jag hade det

Börjad skriva om andras liv
För jag orkade inte visa
Mitt var ett helvete
Men när jag bläddrar imellan mina dikter
är det en vissen ros över alla utom några få
Som jag skrev i kärlekens stund
(som jag förlorade strax efteråt)

Skrivådran ni påstår att jag har, måste jag råkat skära i
(För jag hittar den inte)
Orden jag fängslade er med
Måste suddats från ordboken
(För jag hittar dom inte)
Vill skriva som förut
(Men jag minns inte hur jag gjorde)

Jag har tappat det säger jag ju
Åtminstone viljan

Vi är fångna, i vårt eget ljusJag tänker aldrig måla världen
Eftersom antingen kommer jag inte hitta en färg
Svart & mörk nog för gatornas hörn
Och aldrig ljusa färger nog den finaste dag

Jag tänker aldrig hålla ett tal om världen
Ingen viskning hörs nog över vindarnas tjut, om jag ska berätta gatornas sanning
Och människornas vrål på hjälp
Tränger inte igenom era hörsel skydd

Men om ni tar ur hörselskydden
Tittar mot dom mörkaste hörn
Lämnar det vackra om så bara för en dag
Vad ser ni?

För i vilken stad du än går i
Kommer aldrig gatulyktornas ljus sträcka sig till vissa
Det är dom vi måste öppna ögonen för

Vi är fångna i vårt egna ljus
Som gjort oss så blinda
Att vi upplever att sorgen finns i det ljusa
Men gå till det mörkra ibland
Så uppskattar du snart solens strålar