Den treåriga flickan
Hon reser sig lätt upp

Tar tag i snuttefilten och gosedjursnallen

och tassar in till mor

"Mamma, mamma.
Sova hos dig
Mamma, mamma
Sova hos dig!"

Men mamman skakar tungt på huvudet
Och lägger dottern i spjälsängen
Med en suck.

Den 13 åriga flickan
Kollar på mamman och sickar tungt
Tassar försitkigt in i sitt rum igen
Orkar inte väcka mamman
Smyger istället till pappas sida av sängen

"Pappa, pappa.
Sova hos dig.
Pappa, pappa
Sova hos dig"

Jag vet att det är väldigt, väldigt mycket sorgliga dikter här blandat med kärlek. Men snart (hoppas jag) att jag fått ordning på diktsamlingen som består av antagligen 300 dikter, (200 vet jag med säkerhet iaf att det är över), så kommer det bli mycket blandat. Dessutom skriver jag ju fortfarande så ofta jag hittar på någon idé.

Så sluta absolut inte läsa!

Jag försöker dela upp lite med kärleksdikter som jag hittar också. Jag vet att jag har flera glada också!

/ Er skrivare.

Jag vet inte vad det är
Någon slags av idétork kanske

För jag skriver tre ord och suddar fyra
Ja, jag skriver tre men suddar fyra
Och varje rad blir till klotter
Men låta bli pennan blir för svårt

För varje gång jag får en rad som låter bra
Är det aldrig någonting andra tycker är värt att ha
Så jag suddar det igen
Och föröker komma på en ny rad

För jag skriver tre ord och suddar fyra
Ja, jag skriver tre men suddar fyra
Och varje rad blir till klotter
Men låta bli pennan blir för svårt


Men folket blir nöjda
Tycker jag borde satsa på att bli författare
Talar någonting om skrivådra
Och dom får mig att bara vilja skrika;

För jag skriver tre ord men suddar fyra
Ja, jag skriver tre men suddar fyra
Och varje rad blir till klotter
Men låta bli pennan blir för svårt

Så jag antar att det är rätt yrke
Och att det är normalt
att det vita stora suddigummet
Är bortsuddat
Med dom dystra minerna
Varje natt




det
är
ju
det
vi
kallar
att
skriva
poesi!

Jag vill ha dig!

Allt började med att vi blev vänner.
Men nu vill jag nog bli mer än så.

Vi satt uppe på natten
bara hade roligt.

Du tröstade mig när jag var ledsen.
Och jag fannns alltid där för dig.

Vi fick någonslags vänskap.
Men jag vill utveckla den mera.

Vi säger att vi älskar varandra, som vänner.
Men jag vill vara mer än din vän...

Jag vill bara säga orden
jag älskar dig...

Och mena, på riktigt...
Kommer jag någonsin kunna det? Eller  blir jag alltid din Vän?

© By Wizy

(Skriven sommaren 2007)

mamma?

Mamma säger att allt ska bli bra
(Ändå torkar du inte bort min sista tår.)

Mamma säger att jag borde ta danslektioner
(Varför, Du tycker ju det är larv.)

Mamma du kallar mig din älskling.
(Ändå lägger du mer tid på läsningen.)

Mamma du säger att mina teckningar är fina.
(Ändå slänger du dom.)

Hej.

Nu har jag då skapat denna blogg.

Jag är en van bloggare sedan April 2008. :) Jag älskar att skriva och är väl mer känd som 'tjejen som gör det med stil' - enligt folket. :]

Annars skriver jag om min vardag osv i www.wizy.bloggagratis.se/

Jag har i mina 13 år hunnit skriva mycket dikter i skolan, men det är bara hemma som jag känner mig fri nog att få uttrycka orden precis som jag vill ha dem. Tilläggas bör att även om mina dikter är brutala, hemska och kan anses som viktiga har jag aldrig skadat mig själv, varken psysiskt eller fysiskt, utan jag grundar det mesta på dagens samhälle och mina vänners välmående. Under deppstunderna kommer många deppiga ockås, men de djupaste - oroa er inte, dem är inte om mig. Även fast jag skriver i "Jag form" ibland..

INGA AV DIKTERNA FÅR KOPIERAS  UTAN TILLÅTELSE!

Skrivandet började jag med smått när jag var tio år, då skrev jag en dikt om våra katter Randy & Rosita som avlivades. Det var väl då intresset kom, mn det tog några år innan jag satte igång. När jag var tolv år hade jag skrivit runt 200 dikter, och nu är jag nog uppe i 400 stycken tror jag. :p

Min mamma och flera andra vill att jag ska släppa ut dikterna i världen lite mera, t.ex en bok. Men tills vidare håller jag mig till denna nyskapade blogg med mina verk, och för mig själv. Sedan får vi se vad framtiden har att ge. Men någon journalist eller författare har jag inte idag planer på att bli.