Det nygifta paret planterade rosorna

Och dom röda rosorna, röda som blod skiner ute

Dom blodröda rosorna vissnar ner svarta som natten i jorden

Liksom kärleken mellan paret

©Wizy

I don't wanna live without you.
Jag skiter i vad ni säger
I'll follow you in the death. <3
Panik, tårar.
©Wizy

Någonting skrämmande likt fotspår

Finns bakom dig

 Någonting mörkt, längre än dig
är längst väggarna du går brevid

Någonting får folket att tystna

Och hur mycket du än försökte lyssna

Se, höra, tänka

Samma som de

Så insåg du snart

Att det var bara i badrumsspegeln du förstod varför.

© Wizy
- 7/1 - 2009

[Handlar om en person som är helt hatad och med noll självförtroende. Lite tänkt på mobboffren i världen, yes.]

i korridorens ljus

Flickan är bara fjorton
Men mer sårad än en tjogotreåring
Hon måste ha med mascaran till skolan
Eftersom tårarna rinner varje rast
Då hon låser in sig på toaletten
Och glider ner på golvet




Och när lektionen börjar ser hon ut som vanligt
Och leendet är på ige


(precis
som
förut)


Men böckerna är sönderklottrade och häftena tomma
Armarna är fulla med skärsår och naglarna är blodiga




Och när nästa rast kommer
Låser hon in sig på toaletten och känner tårarna igen
Hon påstår att allt är okej
Men snegla mot armarna som är randiga av skärsåren
Och tänk efter

(hur
många
gånger
i
veckan

behöver
andra
köpa
mascara?

Det finns en flicka
hon känner ingen lycka
Blodiga armar och våta kinder är vad hon har

Tagen och slagen av sin far,
stackars flicka som måste lida
såhär varje dag - hennes far lyder ingen lag.

En solig dag (i hennes värld svart)
ställde hon sig på ett stup
nu är äntligen hennes slut kommen.
hon tar sitt sista kliv - nu är hon död.

men dock dog hon för ung....

©Wizy

Hjärtat som en gång var helt,
har krossats - på grund av dig.

Mascara tårarna har ändrats,
till tårar av blod -Röda tårar rinner över mina kinder.

Ögonen som en gång glittrade,
har slutat glänsa - Alla dessa tårar som rinner.

Det äkta leendet jag en gång hade,
det har blivit en falsk mask - Du fick mig att sluta le.

Halsen som aldrig var hes,
som är hes varje natt -Skriker vid minnerna på dig.

Och du säger att jag klarar mig utan dig?
Så fel så fel.. kom tillbaka . Snälla ! <3

flickan ligger i sin säng om nätterna,
och stirrar upp i taket å tårarna rinner,
flickan slagen och tagen av sin far .

flickan somnade till sist och då var kudden dygnsur
nästa dag..
hon gick upp och gick till skolan,
där blev hon som vanligt plågad.
Mobbad å utfryst yeye, hon var van
att bli räknad som en svan.

Flickan gick till en bro där ställde hn sig på kanten,
och kastade sig ut, men det flickan itne fattade
var hur många som log när hon dog,
hon hade ju bara ovänner iallafall.

Egen Kommentar:
Dikten var en av de första jag skrev när jag var helt ny på skrivfronten i stort sätt, och stavfelen brydde jag mig inte om att rätta då jag bara kommer skriva om allt isf. Skrivet 2006-2007.

I början var det bara på skoj
Jag skrev för att få ner tankar och funderingar
Sedan blev det en stor del av mitt liv
Varje verk jag skrev fick kommentarer
Ingen verkade tycka jag skrev dåligt
Fick höra flera månader att jag hade det

Börjad skriva om andras liv
För jag orkade inte visa
Mitt var ett helvete
Men när jag bläddrar imellan mina dikter
är det en vissen ros över alla utom några få
Som jag skrev i kärlekens stund
(som jag förlorade strax efteråt)

Skrivådran ni påstår att jag har, måste jag råkat skära i
(För jag hittar den inte)
Orden jag fängslade er med
Måste suddats från ordboken
(För jag hittar dom inte)
Vill skriva som förut
(Men jag minns inte hur jag gjorde)

Jag har tappat det säger jag ju
Åtminstone viljan